Depp

Är så less på att det finns såna här depperioder. Nu måste jag skriva av mig igen. Så ni som inte orkar läsa massa "tyck-synd-om-mig-text" kan sluta läsa nu..
När man verkligen är i botten och mår skit, allt går dåligt osv, som det gjort för mig nu. Då blir man även glad för minsta lilla, märkte jag. Som idag när Malin klarade körkortet och vi åt kinamat till lunch för att fira det, då kändes det som att det fanns lite hopp i alla fall efter en föreläsning man inte fattat något av. Jag blev till och med lite glad när min syster kom i söndags, för det var så längesen vi träffats. Men såklart så kommer det alltid nåt som ska dra tillbaka mig till botten. Och när jag är såhär långt ner så är det väldigt lätt att få tillbaka mig till botten, lika enkelt som att göra mig glad kan nån göra mig ledsen. Jag och Linnea bestämde oss för att ta lite kort i snön som kom idag. Och såklart ska vi börja bråka som vi är så bra på. Det är så trist, det kan inte ens gå två dagar innan vi är osams igen. Tänk att lite vanliga ord kan få en så ledsen, gissar på att det inte är just orden, utan mer detdär att det aldrig kan går bra med nånting. Allt på en gång. Jag blir så less!

Det jobbiga är väl att man inte kan få fortsätta vara glad när man för en dag kunde få bli lite glad. Tänk om man kunde ha nån där för en, som kunde hålla mig glad hela dagarna. Visa att det faktiskt finns bra sidor av allt.

Bara en liten sak som att istället för att höra "Ääh det där klarar väl du" "Förstod väl att du skulle klara det" osv. Som att alla tar för givet att jag klarar nåt. Vill istället kanske höra "ja vad jobbigt, kämpa på" osv. För när man väl kämpat som fan för att ens klara det lite grann, så får man höra "förstod att du skulle klara det", så känns det som att ingen tänker på att jag faktiskt slitit häcken av mig för att klara det. Och som nu, mått dåligt på köpet, gråtit sig till sömns osv. Det är inte så jävla lätt allting. Som alla säger: sätt er in i min sits så får ni känna själv.

Och jag vet alla säger att det finns dom som har det mycket sämre och blablabla. Men jag som inte har haft det så mycket sämre, kan inte tänka mig in i det. Så jag känner ändå att jag har det så dåligt osv.

Just nu känner jag att jag inte har tid med nånting, inte har råd med nånting, inte har lust med nånting, ingen motivation, ingenting. Jag skulle helst bara ligga och sova hela dagarna tills jag mår bättre. Men det har jag inte tid med.

Kan beskriva detta inlägg med ett ord. LESS